Vi minns 20 år av Ordförrådet

Detta är bloggen för 20-årsfirandet av frilansgruppen Ordförrådet i Malmö. Vi flyttade in i lokalerna ovanför tidningen Arbetet, Bergsgatan 20, den 1 januari 1994. Här lägger gamla och nya medlemmar in ett minne från sin tid i korridoren. Tillsammans kommer berättelserna att bilda Ordförrådets själ!

Webbmaster Joakim Frieberg - joakim.frieberg (a) frigjort.com (bortse från g-mail-adressen uppe i högra hörnet - ur funktion!)

Ordförrådare genom tjugo år!

Denna förnäma ansamling av talangfulla fria yrkesutövare har vid något tillfälle verkat i några av alla de bås eller minnesluckor som Ordförrådet består av.  Alla har anstrykning av mild galenskap, frihetslängtan, stark gåpåaranda och födgeni. Fulla av glada upptåg, vin, öl och ord samlades tjugonio (av totalt 67 som kamperat där) gamla och nya frilansare den 28 maj 2014 och firade Ordförrådets storartade 20-årsjubileum. (Vid pennan och kameran - och stående till vänster Björn Larsson)

Per Längby, på Ordförrådet 1996-2001

Jag minns förstås Löwet, som jag delade rum med och som regelbundet fick skaka ut smulor från lunchens iranska sesambröd ur tangentbordet. Låter slarvigt, men i övrigt var (är?) Thomas säkerheten själv. Han hade (har?) dubbelt av allt: monitorer, bandspelare, textapparater och allt vad det kan heta det som behövs för att sätta svensk text till utländsk film – och en eller annan kines som bisittare för att vara på den säkra sidan när han översatte (översätter?) kinesiska filmer från engelskan.

Jag minns Joakims och Tords inbördes kamp om vem som fick mest poäng i något slags dataspel och fasade inför tanken på att själv hamna i spelträsket.

Jag avundades Lasse hans självvalda isolering på något syditalienskt kloster i kreativ skaparkraft. Funkade det, Lasse?

Sedan blev jag pressansvarig på Universitetssjukhuset i Lund och räknade med att komma tillbaks till Ordförrådet efter åtta månaders provanställning. Tog med mig goda råd från Per och Tord, genomförde dem och blev fast anställd. Gick i pension för ett år sedan. Nu går jag på Lunds universitets författarskola och har hunnit med ett par hundra sidor i min första roman.

Förlagen har ännu inte hört av sig.

Länge leve ordförrådet!

Per 

Torbjörn Hallgren - på Ordförrådet 2003 och fortfarande

Jag, Torbjörn, minns endast dessa saker:

• Thomas Lunderqvist oerhört glada och välkomnande min under förhöret inför att jag och Åsa sökte rum på Ordförrådet. Med under intervjun var även Per Lindelöw, Löwet och Micke Ringman.

• Min kram till Christina Bruun när hon flyttade in på Ordförrådet. Den var så spontan och "sånt går väl inte för sig" att den kändes helt rätt. Än idag.

• Sida mot sida med Kertsin Weman Thornell under ett halvår (var det längre?), då jag inledde varje morgon med att spela datorspel och hon inledde med att göra research och jobba. Sa hon i alla fall.

• Ulrika Hotopps och Åsa Ohlssons spontana glädjetjut när filmkvällen Anvil - the story of Anvil slutade så himla lyckligt.

• Alla hundra gånger jag stört Maria Sehlin, bara för att ha någon att säga hej till i fem minuter.

• Alla tusen gånger jag stört Löwet med språkfrågor och annat - och alltid mötts av kunniga och trevliga svar.

• Första kaffefläcken på nya mattan - Mats Carlsson. Jo då, jag minns det också.

• Andra kaffefläcken på nya mattan - Jag själv. Nä, det var nog nån annan förresten.

• Tidningsutkörning ihop med Lars Edling. Det är bland de roligaste jobb jag gjort under hela min tid på Ordförrådet. "Bulltoftanäs" säger allt om tramsnivån man fick lov att ligga på.

• Monika Ivarssons snälla lapp som förklarade för mig väldigt bestämt att man inte kan värma kaffe i en vattenkokare. Hur dum kunde jag vara?!

• JFK. Spelkvällen. APJ. Väldigt mycket mer.

Torbjörn

Ditte Bråhäll - på Ordförrådet 1996-2002

Alltså.... För många år sedan träffade min syster en ung, snygg kille som hette Stefan Lombard. De gifte sig och han blev min svåger. Stefan hade två systrar som var skådespelerskor som visste att jag spelade teater och jag fick statera på Malmö Stadsteater. Den äldsta systern heter Yvonne och hon råkade vara gift med författaren Lennart Hellsing. 

I vårt hem och i min systers hem i Lund, mötte jag många av de stora eller de storas fruar, som exempelvis Max von Sydow, Piratens änka, som jag drack kaffe med som 20-åring. Väl inne i detta och chockad över deras härliga och spännande liv lämnade jag mitt jobb på Domus i Lund och fortsatte med teater, gick journalistlinjen på Skurup, jobbade på tidningen Arbetet. På något sätt ville jag ”bli något jag också”. Jag längtade hela tiden efter något mer och något större, och det blev stort att skriva i tidningar och det var enormt kul att få vara med i en frilansgrupp på Bergsgatan. 

Ordförrådet på den tiden, hade en härlig blandning av goa, intressanta och energiska människor. Jag minns att jag ofta störde Lasse Edling om allehanda ting. Jag gillade att prata med honom, mycket och länge. Det var en underbar tid och man kände frihet på många sätt, tidsmässigt, yttrandefrihetsmässigt och sist men inte minst man slapp besvärliga chefer. Chefen var ju jag och jag kom oftast överens med mig själv om vad jag skulle och ville göra. 

Arbetsdagarna var härliga och alls inte långa, utan tvärtom, man tog dagen som den kom och därmed fick man leva därefter. Det blev inte några större pengar men dock en belöning för det man trodde på. När jag tänker tillbaks på den tiden, ser jag bilder i mitt minne på hur allt var och jag kommer alltid att längta tillbaks till den här tiden då jag fick känna mig fri trots att jag var ensamstående mamma med en treåring. Det var underbart att jag då vågade släppa taget även om det kunde inneburit att man hade förlorat fotfästet helt. 

Min tid i ordförrådet var enormt utvecklande och när jag idag ser tillbaks på den tiden säger jag bara LIVSKVALITET. De är du själv som skriver manuset till ditt liv och hade jag kunnat, skulle jag vridit tillbaka tiden och ändrat lite i manuset och kanske tagit en annan väg än den jag tog. Bergsgatan betyder oerhört mycket för mig. Det var där allting började 1987 på tidningen Arbetet och sedan återkom jag till huset 1996 som medlem i Ordförrådet. Vi var ett härligt gäng och vi hade roligt ihop på fritiden också genom olika aktiviteter och jag undrar fortfarande hur det gick för Björn. Flyttade han till sin lilla koloni?

Inga andra personliga minnen? Jo då, men de är hemliga. De bevarar jag för mig själv. Bara han och jag vet. Kanske kommer han ikväll!

Ditte

Andrea Kollmann - på Ordförrådet sedan 2006 och fortfarande

Alltså....soppan. Jag älskar soppdagarna. Varje torsdag äter vi ju soppa tillsammans. Så oerhört roligt, trevligt, gott och vilka fantastiska samtal det blir. Alla är nyfikna på allt, associerar hej vilt och engagerar sig (långt efter sopptidens slut) i frågor som dykt upp som inte kunde besvaras. 

Så egentligen handlar kanske minnet om alla lunchkonversationer som galopperar åt alla möjligt roliga och spännande håll. Fast jag går förresten ändå tillbaka till soppan igen. Första gången jag själv skulle laga soppa var jag makalöst nervös. Tänk om de här spirituella och matglada nya kamraterna inte skulle gilla min soppa? Tänk om den blev trist och vittnade om tafflighet på alla plan? Det blev en sömnlös natt. Men kamraterna var så klart som vanligt roliga, pratglada och (sa att de) gillade min franska löksoppa med krutonger. Eller var det oxsvanssoppa?

Andrea

Mikael Ringman - på Ordförrådet 2001-2011

Jag minns den extrema makeovern från råttbo till fint & fräscht kontor och jag minns att vi på något sätt lyckades få fastighetsägaren att betala. Jag minns fikapratet som kunde börja och sluta var som helst. Jag minns soppluncherna. Jag minns inte mötena så mycket. Jag minns APJ. Mest minns jag er.

Mikael