Vi minns 20 år av Ordförrådet

Detta är bloggen för 20-årsfirandet av frilansgruppen Ordförrådet i Malmö. Vi flyttade in i lokalerna ovanför tidningen Arbetet, Bergsgatan 20, den 1 januari 1994. Här lägger gamla och nya medlemmar in ett minne från sin tid i korridoren. Tillsammans kommer berättelserna att bilda Ordförrådets själ!

Webbmaster Joakim Frieberg - joakim.frieberg (a) frigjort.com (bortse från g-mail-adressen uppe i högra hörnet - ur funktion!)

Ordförrådare genom tjugo år!

Denna förnäma ansamling av talangfulla fria yrkesutövare har vid något tillfälle verkat i några av alla de bås eller minnesluckor som Ordförrådet består av.  Alla har anstrykning av mild galenskap, frihetslängtan, stark gåpåaranda och födgeni. Fulla av glada upptåg, vin, öl och ord samlades tjugonio (av totalt 67 som kamperat där) gamla och nya frilansare den 28 maj 2014 och firade Ordförrådets storartade 20-årsjubileum. (Vid pennan och kameran - och stående till vänster Björn Larsson)

Per Längby, på Ordförrådet 1996-2001

Jag minns förstås Löwet, som jag delade rum med och som regelbundet fick skaka ut smulor från lunchens iranska sesambröd ur tangentbordet. Låter slarvigt, men i övrigt var (är?) Thomas säkerheten själv. Han hade (har?) dubbelt av allt: monitorer, bandspelare, textapparater och allt vad det kan heta det som behövs för att sätta svensk text till utländsk film – och en eller annan kines som bisittare för att vara på den säkra sidan när han översatte (översätter?) kinesiska filmer från engelskan.

Jag minns Joakims och Tords inbördes kamp om vem som fick mest poäng i något slags dataspel och fasade inför tanken på att själv hamna i spelträsket.

Jag avundades Lasse hans självvalda isolering på något syditalienskt kloster i kreativ skaparkraft. Funkade det, Lasse?

Sedan blev jag pressansvarig på Universitetssjukhuset i Lund och räknade med att komma tillbaks till Ordförrådet efter åtta månaders provanställning. Tog med mig goda råd från Per och Tord, genomförde dem och blev fast anställd. Gick i pension för ett år sedan. Nu går jag på Lunds universitets författarskola och har hunnit med ett par hundra sidor i min första roman.

Förlagen har ännu inte hört av sig.

Länge leve ordförrådet!

Per 

Torbjörn Hallgren - på Ordförrådet 2003 och fortfarande

Jag, Torbjörn, minns endast dessa saker:

• Thomas Lunderqvist oerhört glada och välkomnande min under förhöret inför att jag och Åsa sökte rum på Ordförrådet. Med under intervjun var även Per Lindelöw, Löwet och Micke Ringman.

• Min kram till Christina Bruun när hon flyttade in på Ordförrådet. Den var så spontan och "sånt går väl inte för sig" att den kändes helt rätt. Än idag.

• Sida mot sida med Kertsin Weman Thornell under ett halvår (var det längre?), då jag inledde varje morgon med att spela datorspel och hon inledde med att göra research och jobba. Sa hon i alla fall.

• Ulrika Hotopps och Åsa Ohlssons spontana glädjetjut när filmkvällen Anvil - the story of Anvil slutade så himla lyckligt.

• Alla hundra gånger jag stört Maria Sehlin, bara för att ha någon att säga hej till i fem minuter.

• Alla tusen gånger jag stört Löwet med språkfrågor och annat - och alltid mötts av kunniga och trevliga svar.

• Första kaffefläcken på nya mattan - Mats Carlsson. Jo då, jag minns det också.

• Andra kaffefläcken på nya mattan - Jag själv. Nä, det var nog nån annan förresten.

• Tidningsutkörning ihop med Lars Edling. Det är bland de roligaste jobb jag gjort under hela min tid på Ordförrådet. "Bulltoftanäs" säger allt om tramsnivån man fick lov att ligga på.

• Monika Ivarssons snälla lapp som förklarade för mig väldigt bestämt att man inte kan värma kaffe i en vattenkokare. Hur dum kunde jag vara?!

• JFK. Spelkvällen. APJ. Väldigt mycket mer.

Torbjörn

Ditte Bråhäll - på Ordförrådet 1996-2002

Alltså.... För många år sedan träffade min syster en ung, snygg kille som hette Stefan Lombard. De gifte sig och han blev min svåger. Stefan hade två systrar som var skådespelerskor som visste att jag spelade teater och jag fick statera på Malmö Stadsteater. Den äldsta systern heter Yvonne och hon råkade vara gift med författaren Lennart Hellsing. 

I vårt hem och i min systers hem i Lund, mötte jag många av de stora eller de storas fruar, som exempelvis Max von Sydow, Piratens änka, som jag drack kaffe med som 20-åring. Väl inne i detta och chockad över deras härliga och spännande liv lämnade jag mitt jobb på Domus i Lund och fortsatte med teater, gick journalistlinjen på Skurup, jobbade på tidningen Arbetet. På något sätt ville jag ”bli något jag också”. Jag längtade hela tiden efter något mer och något större, och det blev stort att skriva i tidningar och det var enormt kul att få vara med i en frilansgrupp på Bergsgatan. 

Ordförrådet på den tiden, hade en härlig blandning av goa, intressanta och energiska människor. Jag minns att jag ofta störde Lasse Edling om allehanda ting. Jag gillade att prata med honom, mycket och länge. Det var en underbar tid och man kände frihet på många sätt, tidsmässigt, yttrandefrihetsmässigt och sist men inte minst man slapp besvärliga chefer. Chefen var ju jag och jag kom oftast överens med mig själv om vad jag skulle och ville göra. 

Arbetsdagarna var härliga och alls inte långa, utan tvärtom, man tog dagen som den kom och därmed fick man leva därefter. Det blev inte några större pengar men dock en belöning för det man trodde på. När jag tänker tillbaks på den tiden, ser jag bilder i mitt minne på hur allt var och jag kommer alltid att längta tillbaks till den här tiden då jag fick känna mig fri trots att jag var ensamstående mamma med en treåring. Det var underbart att jag då vågade släppa taget även om det kunde inneburit att man hade förlorat fotfästet helt. 

Min tid i ordförrådet var enormt utvecklande och när jag idag ser tillbaks på den tiden säger jag bara LIVSKVALITET. De är du själv som skriver manuset till ditt liv och hade jag kunnat, skulle jag vridit tillbaka tiden och ändrat lite i manuset och kanske tagit en annan väg än den jag tog. Bergsgatan betyder oerhört mycket för mig. Det var där allting började 1987 på tidningen Arbetet och sedan återkom jag till huset 1996 som medlem i Ordförrådet. Vi var ett härligt gäng och vi hade roligt ihop på fritiden också genom olika aktiviteter och jag undrar fortfarande hur det gick för Björn. Flyttade han till sin lilla koloni?

Inga andra personliga minnen? Jo då, men de är hemliga. De bevarar jag för mig själv. Bara han och jag vet. Kanske kommer han ikväll!

Ditte

Andrea Kollmann - på Ordförrådet sedan 2006 och fortfarande

Alltså....soppan. Jag älskar soppdagarna. Varje torsdag äter vi ju soppa tillsammans. Så oerhört roligt, trevligt, gott och vilka fantastiska samtal det blir. Alla är nyfikna på allt, associerar hej vilt och engagerar sig (långt efter sopptidens slut) i frågor som dykt upp som inte kunde besvaras. 

Så egentligen handlar kanske minnet om alla lunchkonversationer som galopperar åt alla möjligt roliga och spännande håll. Fast jag går förresten ändå tillbaka till soppan igen. Första gången jag själv skulle laga soppa var jag makalöst nervös. Tänk om de här spirituella och matglada nya kamraterna inte skulle gilla min soppa? Tänk om den blev trist och vittnade om tafflighet på alla plan? Det blev en sömnlös natt. Men kamraterna var så klart som vanligt roliga, pratglada och (sa att de) gillade min franska löksoppa med krutonger. Eller var det oxsvanssoppa?

Andrea

Mikael Ringman - på Ordförrådet 2001-2011

Jag minns den extrema makeovern från råttbo till fint & fräscht kontor och jag minns att vi på något sätt lyckades få fastighetsägaren att betala. Jag minns fikapratet som kunde börja och sluta var som helst. Jag minns soppluncherna. Jag minns inte mötena så mycket. Jag minns APJ. Mest minns jag er.

Mikael

Joakim Frieberg - på Ordförrådet från starten 1994 - fortfarande (uppehåll 2009-2011)

Ett minne - inte från Ordförrådets födelse 1994 - utan från enbryostadiet eller snarare från första glimten i grundarnas ögon. Hösten 1993 var lokalen där vi satt vid Stortorget uppsagd. Där satt Lasse Edling och jag kvar som resterna av en samling frilansjournalister som delade lokal med skivbolaget Amathea.

Men vi var intressenter i det spännande kulturhusprojektet i Mazettikvarteret som fotografen Gino Albin höll i trådarna för. Detta vara innan kommunen så att säga stal eller förverkligade Gino Albins dröm. Där hade Lasse och jag tillsammans med några andra intresserade journalister paxat en korridor i chockladfabrikens gamla experimentverkstad där doften av vaniljessenser fortfarande dröjde sig kvar. De nya kollegorna var fotografen Björn Larsson, Tord Ajanki och Fredrik Gertten liksom Arne König och Agneta Westerberg (idag Geijer) från gamla gruppen på Stortorget. 

Förhandlingarna om ett hyresavtal för hela kvarteret drog ut på tiden men skulle komma till ett avgörande under en helg. Ägaren Fazer ville dock ha en garanti från kommunen. Samtidigt var vi tvungna att lämna lokalerna på Hamngatan fredagen innan. Men vi fick inte flytta in i våra nya rum förrän kontraktet var klart. Jag fyllde min kontorsutrustning i ett släp som jag tilläts ha stående på Mazettis gård över helgen. 

På söndag kom dråpslaget. Fazer sa nej. Jag husvill med kontoret i hyrd en släpvagn. Hem med utrustning till tre månaders frilansande hemifrån. Upptäckte då att jag inte tillhörde gruppen ensamvargar, skulle antagligen sökt anställning (ursäkta svordomen…) - om det inte varit för att vi i den nya hemlösa samlingen frilansar fått blodad tand. Efter några håglösa besök på andra kontorslokaler fick Björn Larsson kontakt med mäklarna Thomasons i Arbetethuset. Bortre vinkeln i deras korridoren hade sex rum lediga. Våra blivande grannar kom att bli en marsipangrossist, en headhunter och en börsmäklare. Fredrik Gertten och Arne König backade ur och ordnade egna lösningar. Men övriga gänget plus Jan Rydberg flyttade in i våra nya rum den 1 januari 1994. Å så gick det tjugo år - så samlas vi här, gamla och nya ordförrädare, minns och festar! :-)

Joakim

Kristina Rörström - på Ordförrådet 2004-2006

Mitt minne handlar om en känsla - en ständig beredskap att kritiskt granska varje avgörande situation.

Det började med första besöket. Jag skulle kanske hyra ett kontor och därför fika lite med de andra i korridorren. Det slutade med en detaljutfrågning om mina planerade arbetstider de närmsta 3-5 åren. Pannor i djupa veck, kluriga följfrågor. :-) (fast jag fick ju platsen!)

Sedan följde andra heta frågeställningar: Skulle vi byta soffan, var den befintliga snygg och bra, eller var den tilltänkta, kostnadsfria snyggare, eller rent av helt utan stil? Och soppan - skulle det ingå i sopplunchen att man sparade mat i ett rimligt antal dagar till de som inte kunde komma just på soppdagen? Eller var det bara en jättedum idé, och opraktisk, och fräck? Diskussionernas vågor gick höga. Sammanfattningsvis var soppan alltid god och jag tyckte mycket om min tid på Ordförrådet!

Hoppas ni får kul på festen! Hälsar!

Kristina

Björn Larsson - på Ordförrådet 1994-1998

Det var ju en rolig tid 1994. Jag fick nys om lokalerna i Arbetes hus just som jag tecknat avtal med ett annat gäng på Kyrkogatan. Så jag fick dubbel hyra de första tre månaderna men sen hade jag det minsta rummet och lägsta hyran.  Det var kul att ha folk att prata med inte bara då om jobb. Framförallt hade jag stort utbyte av samtalen med Lasse Edling. Som anställd journalist blev det sällan tid att prata på en djupare nivå på tidningen. Per Lindelöw  som var fena på all kriminalitet,  Tord Ajanki som skrev medicinartiklar och sedermera böcker bl.a.  om diabetes och flera andra bildade en trivsam gemenskap på Ordförrådet. Det var några som gav ut Pequod en litterär tidskrift som var spännande.

Nu på väg att bli 75 och panchis sen tio år skall det bli kul att träffa några av alla er. Det lär ha runnit en hel del vatten under broarna.

Vi ses i morgon Onsdag

Hälsningar

Björn

Ulrika Hotopp - på Ordförrådet 2010-2011

Mina finaste stunder var nog soppluncherna. Fantastiskt att bli bjuden på goda soppor, men det blev också alltid roliga och intressanta diskussioner. Saknar stämningen på Ordförrådet.

Ulrika 

Monika Ivarsson - på Ordförrådet 1998-2003

Det jag kommer att tänka på är när vi ville ha bredband och någon Thomas luskade fram att enda sättet att få en överkomlig prisbild var om det gällde en ideell förening. Alltså bildade vi en kulturförening där vi till och med genomförde glada och intressanta arrangemang. Men hur gick det med föreningen sen?

Monika

Jan Rydberg - på Ordförrådet 1994-1996

Kommer ihåg att ni lyckades ordna lokalerna med ovanligt låg hyra. Så vi var förvånade. 

Med tanke på inkomsterna passa detta. Kommer också ihåg att var och en var mycket upptagen av sitt, så vi läste sällan vad de andra skrev.

Kan vara kul att höra vad folk sysslar med nu!

Ha en bra kväll!

Jan

Jenny Wickberg - på Ordförrådet från 2010

Jag hör till senare års Ordförrådare, men är nu på väg att säga upp mitt kontrakt på rummet eftersom jag sedan årsskiftet har en fast anställning på ETC Malmö.

Men det är ogärna jag släpper min plats och om mitt jobb försvinner (som tidningsjobb ju ofta gör i dessa dagar) så kommer jag att med vassa armbågar försöka ta mig in igen.

Ordförrådet är en trevlig och bra arbetsplats. Bra nog för att ha fått mig, som är lundabo, att frivilligt pendla till Malmö för att sitta där. 

Till det som skapar trivsel hör storleken. Där är många nog att man alltid (med undantag vissa sommarveckor) hittar kollegor att äta och fika med. Att det är en arbetsplats utan chef men med ett tydligt och bra regelverk som kollektivt beslutats om är ett bra koncept. En bra sak med regelverket är att jag trots min ambition kanske inte kan armbåga mig in, eftersom det inte går att tvinga eller fjäska till fördelar sig där.

Trivsamt är också personerna på kontoret som är så väldigt trevliga och roliga att umgås med. En lyckad Ordförrådslunch bygger ofta på konstiga, knasiga och kreativa samtal. Det är många gemensamma projekt som har kläckts men aldrig genomförts vid matbordet där. En Ordförrådslunch kan dessutom leda vidare till digitala samtal där de som var med börjar skicka länkar till varandra under eftermiddagen, för att belysa fakta på olika sätt.

De trevliga kontorskollegorna är dessutom duktiga på att ordna det där lilla extra som gör en arbetsplats bra. Dit hör välorganiserade soppluncher, spännande vinlotterier och roliga aw-kvällar med lite udda aktiviteter som konstiga quiz och spela sällskapsspel.

En bra sak med min nuvarande arbetsplats är att den ligger bara ett halvt kvarter bort så att jag kan bita mig fast en Ordförråds-hang around. 

Jenny

Lars Edling - på Ordförrådet från starten 1994 och fortfarande

Denna tisdag eftermiddag var det nästan tomt på Ordförrådet. Jan Winsløw kom till mitt rum: något märkligt pågår i USA. Vi gick till hans skrivbord - nuvarande Lundarummet - och lyssnade på radion. Reportern talade upphetsat om flygplan som flugit rakt på tvillingtornen. Det lät overkligt. Vi hörde en lång stund på rapporterna och utbytte försiktiga kommentarer. Någon av oss sade: det måste vara Usama bin Laden. Jag ringde Sara: slå på teven. Gick sedan hem till henne för att under timmar beskåda de kaotiska, ständigt upprepade bilderna. 

Lars

Kerstin Weman - på Ordförrådet från 2009 (med uppehåll)

Vill härmed bidra med ett ganska färskt minne från Ordförrådet: 

Den soligaste septemberkvällen 2013 lånade jag terrassen för att ha boksläppsmingel. Jag var (och är) ganska ny på Ordförrådet, och jag minns hur glad och stolt jag var att kunna bjuda in familj och vänner, låta dem träffa mina kära kollegor och se min fantastiska arbetsplats med utsikt över Möllan. 

Där och då tänkte jag: "Här vill jag stanna! Länge!"

Kerstin

Per Lindelöw - på Ordförrådet 1995-2009

En betraktelse han valt att förlägga till situationen idag:

Efter 20 år, men jag var ju inte med från början och inte riktigt så här långt heller.

Här är några korta rader från en numera pensionär, försöksförfattare (faktiskt med ett kontrakt på Bonniers förlag) och sistahandsinhoppare bland de multiunga journalisterna  på Kvällsposten (där gubben t.o.m gjort en TV-prata på 30 sek till webben).

Tackade faktiskt bara för en liten stund sedan nej tack till att hoppa in på redaktionen lördag-söndag.

Gör dessutom på begäran ett par frilansarbeten om gammal kriminalitet till Kvp/Expressen.

Annars är jag numera mest farfar med tre barnbarn, Alfred 1 mån Anna 3 år och Tilly 5 år, som jag träffar så ofta de tål.

Fritidsproblem utöver ovanstående samt hus, trädgård och fritidshus?

Just hemkommen från Fojo i Kalmar efter att ha lett gruppövningar och sammanfattat kursdeltagarnas gjorda erfarenheter.

Har på fredag sammanträde med journalistförbundets yrkesetiska nämnd för att ta ställning till eventuellt klander av en anmäld intervjubluffande medlem, yrkesregel nr 7.

Tfn-mötet med YEN följs sedan upp med fysiskt möte i Uppsala i början av juni.

Däremellan är jag valförrättare i val till EU-parlamentet.