Per Längby, på Ordförrådet 1996-2001

Jag minns förstås Löwet, som jag delade rum med och som regelbundet fick skaka ut smulor från lunchens iranska sesambröd ur tangentbordet. Låter slarvigt, men i övrigt var (är?) Thomas säkerheten själv. Han hade (har?) dubbelt av allt: monitorer, bandspelare, textapparater och allt vad det kan heta det som behövs för att sätta svensk text till utländsk film – och en eller annan kines som bisittare för att vara på den säkra sidan när han översatte (översätter?) kinesiska filmer från engelskan.

Jag minns Joakims och Tords inbördes kamp om vem som fick mest poäng i något slags dataspel och fasade inför tanken på att själv hamna i spelträsket.

Jag avundades Lasse hans självvalda isolering på något syditalienskt kloster i kreativ skaparkraft. Funkade det, Lasse?

Sedan blev jag pressansvarig på Universitetssjukhuset i Lund och räknade med att komma tillbaks till Ordförrådet efter åtta månaders provanställning. Tog med mig goda råd från Per och Tord, genomförde dem och blev fast anställd. Gick i pension för ett år sedan. Nu går jag på Lunds universitets författarskola och har hunnit med ett par hundra sidor i min första roman.

Förlagen har ännu inte hört av sig.

Länge leve ordförrådet!

Per