Ditte Bråhäll - på Ordförrådet 1996-2002

Alltså.... För många år sedan träffade min syster en ung, snygg kille som hette Stefan Lombard. De gifte sig och han blev min svåger. Stefan hade två systrar som var skådespelerskor som visste att jag spelade teater och jag fick statera på Malmö Stadsteater. Den äldsta systern heter Yvonne och hon råkade vara gift med författaren Lennart Hellsing. 

I vårt hem och i min systers hem i Lund, mötte jag många av de stora eller de storas fruar, som exempelvis Max von Sydow, Piratens änka, som jag drack kaffe med som 20-åring. Väl inne i detta och chockad över deras härliga och spännande liv lämnade jag mitt jobb på Domus i Lund och fortsatte med teater, gick journalistlinjen på Skurup, jobbade på tidningen Arbetet. På något sätt ville jag ”bli något jag också”. Jag längtade hela tiden efter något mer och något större, och det blev stort att skriva i tidningar och det var enormt kul att få vara med i en frilansgrupp på Bergsgatan. 

Ordförrådet på den tiden, hade en härlig blandning av goa, intressanta och energiska människor. Jag minns att jag ofta störde Lasse Edling om allehanda ting. Jag gillade att prata med honom, mycket och länge. Det var en underbar tid och man kände frihet på många sätt, tidsmässigt, yttrandefrihetsmässigt och sist men inte minst man slapp besvärliga chefer. Chefen var ju jag och jag kom oftast överens med mig själv om vad jag skulle och ville göra. 

Arbetsdagarna var härliga och alls inte långa, utan tvärtom, man tog dagen som den kom och därmed fick man leva därefter. Det blev inte några större pengar men dock en belöning för det man trodde på. När jag tänker tillbaks på den tiden, ser jag bilder i mitt minne på hur allt var och jag kommer alltid att längta tillbaks till den här tiden då jag fick känna mig fri trots att jag var ensamstående mamma med en treåring. Det var underbart att jag då vågade släppa taget även om det kunde inneburit att man hade förlorat fotfästet helt. 

Min tid i ordförrådet var enormt utvecklande och när jag idag ser tillbaks på den tiden säger jag bara LIVSKVALITET. De är du själv som skriver manuset till ditt liv och hade jag kunnat, skulle jag vridit tillbaka tiden och ändrat lite i manuset och kanske tagit en annan väg än den jag tog. Bergsgatan betyder oerhört mycket för mig. Det var där allting började 1987 på tidningen Arbetet och sedan återkom jag till huset 1996 som medlem i Ordförrådet. Vi var ett härligt gäng och vi hade roligt ihop på fritiden också genom olika aktiviteter och jag undrar fortfarande hur det gick för Björn. Flyttade han till sin lilla koloni?

Inga andra personliga minnen? Jo då, men de är hemliga. De bevarar jag för mig själv. Bara han och jag vet. Kanske kommer han ikväll!

Ditte